Lisa Edla Jarebäck, född den artonde februari nittonhundranittiotre. Fyller med andra ord tjugo om cirkus en månad. Något jag väntat på enda sedan jag fyllde arton. Nitton är ju bara en mellanålder. Det tråkiga är ju att min stora dag infaller på en måndag, men en rolig grej är att jag förhoppningsvis spenderar den på en afterski i Åre med min bästa vän. Såvida jag slipper jobba.

 

Hur som haver, tänkte fläska på med lite sanningar om mig själv. I hopp om att ni ska förstå mig bätte, men kanske även jag själv.

 

no.1 - äldsta barnet i en syskonskara på tre. Har två yngre systrar, Elsa och Siri. Tycker om dom så mycket att hjärtat värker även om jag inte är så bra på att visa det.

 

no. 2 - jag har svårt att älska saker och människor. Låter väl helt rubbat, men jag har aldrig upplevt den känslan att jag verkligen älskar någon eller något. Tror det beror på besvikelser genom livet, men jag hoppas givetvis att jag får uppleva det också.

 

no. 3 - när jag hör en bra låt eller ser en bra film får jag ont i magen. Ni vet sånt där skönt ont i magen. Det är så jag bedömmer låtar och filmer, känns det i magen, då är det något att ha.

 

no. 4 - jag har inte den blekaste aning om vad jag vill arbeta med i framtiden. Jag vet inte vad jag tycker är roligt och just nu känner jag ingen passion för något. Just nu jobbar jag på Max, jobbet i sig är laga mat och serva kunder. Men det bästa är alla mina kollegor, det går inte att ha tråkigt på jobbet.

 

no. 5 - tror att jag kan framstå som en självisk person i mitt sätt att skriva ochh kanske till och med vara. Men om jag ska vara ärlig så betyder alla andra, vänner och familj, allt. Spelar ingen roll, kommer alltid sätta dom i första hand.

 

 

Over and out.

Dear me, myself and I.

 

Jag har sånt sug av att kunna skriva läsvärda inlägg som jag själv skulle läsa. Men mina idéer i huvudet vill inte utvecklas till ord på tangentbordet. Jag vill berätta saker om mig själv utan att det låter själviskt och långtråkigt. Jag vill berätta om mina planer och drömmar, men det kanske blir enformigt? Jag vet inte ens själv.

 

Det är inte mycket jag vet, men en sak vet jag alldeles glasklart. Om exakt en vecka, sitter jag på ett tåg påväg till Åre. 

 

Fortsättning följer.

Hej, hallå där, vilka ni nu är.

 

Jag har bestämt mig för att ge bloggandet en andra chans. Mest för att jag själv behöver skriva av mig men också för att någon själ därute kanske vill veta vem jag är, vad jag vill och vad jag gör. Jag ska presentera mig lite bättre för er som känner mig, och för er andra som inte känner mig. Tänker inte gå ut med den här bloggen offentligt förrän jag är redo. Jag kanske inte blir redo, för jag kommer troligvis berätta personliga saker som jag knappt berättat för någon. Men iår, 2013 känner jag att det är dags att sluta vara så instängd. Jag har lovat mig själv att göra allt jag gör helhjärtat, inget mesande, inget hålla tillbaks. Allt eller inget. Det är så jag ska leva mitt 2013.

 

Jag har ingen aning om detta kommer hålla eller om jag kommer tycka det är roligt. Men man måste ju prova allt, right?

 

Återkommer när jag har något mer på hjärtat.